Kundberättelse: Att få sin dyslexidiagnos som vuxen

"Jag trodde jag var lat"

– Redan i mellanstadiet märkte jag att det tog längre tid för mig än för klasskompisarna att läsa. Men jag kunde komma undan med att plugga extra hårt och lära mig texter nästan utantill inför proven. När lärare sa att jag "kunde mer om jag bara ansträngde mig", trodde jag att det var sant. Jag trodde att jag var lat, säger Marcus.

På gymnasiet blev det tuffare. Högre tempo, mer text, mindre tid. Marcus klarade sig ändå igenom, men känslan av att hela tiden ligga efter – och att behöva jobba dubbelt så hårt som andra – gnagde.

– Ingen sa någonsin ordet dyslexi. Det talades bara om att jag var "omotiverad" eller "hade svårt att koncentrera mig". Jag började själv tro att det var något fel på mig som person.

Arbetslivet väckte frågor

Efter gymnasiet började Marcus jobba inom försäljning – ett yrke han älskade eftersom det inte krävde så mycket läsning. Men när han skulle börja skriva offerter, mejl och rapporter märkte han hur mycket energi det tog.

– Jag skrev alltid i Word först, läste om texten fem gånger, kopierade in den i ett grammatikverktyg och läste igen. Det som tog en kollega 20 minuter tog mig över en timme. Jag skämdes över hur många stavfel jag gjorde och försökte dölja det så gott jag kunde.

Marcus började läsa om dyslexi på nätet. Ju mer han läste, desto mer kände han igen sig. Men en röst i huvudet sa: "Det här är något barn får utrett. Inte vuxna. Du har ju klarat dig hittills."

– Jag tänkte att om jag inte hade en officiell diagnos, så kanske det ändå inte var dyslexi. Kanske var jag bara dålig på att skriva. Så jag fortsatte kämpa på utan hjälp.

Beslutet att ta reda på sanningen

Vändpunkten kom när Marcus kollega, som själv har dyslexi, delade hur mycket lättare arbetet blev efter att hon fick sin diagnos och började använda talsyntes.

– Hon pratade om hur länge hon hade gått och känt sig dum fast hon egentligen var jätteduktig – och om hur befriande det var att få svar. Då bestämde jag mig. Jag skulle göra ett ordentligt dyslexi test och ta reda på sanningen en gång för alla.

Marcus kontaktade sin vårdcentral för remiss till en logoped. Väntetiden var uppskattad till 8–12 månader. Det kändes för långt.

– Jag hade kämpat i 20 år utan svar. Jag orkade inte vänta ett år till. Så jag googlade och hittade Utredning.com. Jag bokade ett kostnadsfritt första möte samma vecka.

Ett samtal som tog bort ovissheten

Det kostnadsfria första mötet var via videolänk. Marcus träffade en legitimerad logoped som ställde frågor om hans upplevelser i skolan, på jobbet och i vardagen.

– Hon lyssnade verkligen. Och hon sa: "Det du beskriver är typiska tecken på dyslexi. Men för att vara säker behöver vi göra en utredning." Bara att höra att det fanns en förklaring kändes som att få luft.

Logopeden förklarade hur utredningen skulle gå till – vilka tester som skulle göras, hur lång tid det skulle ta och vad resultatet skulle betyda. Marcus fick en tydlig bild av hela processen innan han bestämde sig.

– Det kändes tryggt. Ingen pressade mig. Jag visste exakt vad jag gick in i. Två veckor senare bokade jag in min utredning.

Själva utredningen

Utredningen genomfördes digitalt, hemma vid Marcus köksbord. Den tog drygt tre timmar, fördelat över två tillfällen.

– Vi gjorde tester på läshastighet, läsförståelse, stavning och fonologisk medvetenhet. En del var riktigt svårt – det var första gången jag verkligen såg hur mycket längre tid saker tog för mig. Men det var också befriande. Jag slapp gömma mig.

Marcus beskriver logopeden som lugn, tydlig och aldrig dömande.

– Hon förklarade varje test innan vi började. Hon sa saker som "Det här är många som tycker är knepigt" och det hjälpte mig att slappna av. Jag kände aldrig att jag gjorde bort mig, bara att jag gjorde mitt bästa.

Diagnosen: "Du har dyslexi"

Efter utredningen fick Marcus ett digitalt möte där logopeden gick igenom resultaten. Beskedet var tydligt: dyslexi, med särskilda svårigheter inom avkodning och stavning.

– När hon sa "Du har dyslexi" kände jag faktiskt en enorm lättnad. Det var inte jag som person som var problemet. Det var min hjärna som fungerade annorlunda – och det gick att göra något åt.

Marcus fick ett skriftligt utlåtande på 12 sidor med testresultat, förklaringar och konkreta rekommendationer. Bland annat stod det att han hade rätt till:

• Talsyntes (text-till-tal) för att läsa mejl, rapporter och webbsidor
• Stavningskontroll och talsyntes vid skrivning
• Anpassad arbetsbelastning vid skriftliga uppgifter
• Extra tid vid eventuella kurser eller certifieringar

– Det var första gången någon sa "Du har rätt till hjälp." Inte "försök lite hårdare" eller "alla gör fel ibland." Utan raka besked om vad som faktiskt fungerar.

Vad har hänt sedan dess?

Marcus laddade ner en talsyntes-app samma dag han fick sitt utlåtande. Han pratade också med sin chef och visade upp sin diagnos. Chefen var stöttande och hjälpte till att anpassa arbetssättet.

– Nu använder jag talsyntes för att läsa mejl och rapporter. Jag dikterar mina svar istället för att skriva dem. Det har minskat min arbetstid för vissa uppgifter med hälften – och jag gör färre fel.

Men det största är något annat, menar Marcus.

– Jag har slutat skämmas. När jag nu träffar kollegor som också kämpar med läsning och skrivning vågar jag säga: "Jag har dyslexi. Det går att få hjälp." Jag önskar att någon hade sagt det till mig för 20 år sedan.

Marcus råd till andra vuxna som funderar på att göra en utredning

"Vänta inte. Om du har gått och undrat i flera år – gör något åt det. Det spelar ingen roll hur gammal du är eller hur länge du har klarat dig utan diagnos. Du förtjänar att veta. Och du förtjänar att få rätt verktyg."

Om denna berättelse:
Marcus är ett påhittat namn och vissa detaljer har ändrats för att skydda kundens identitet, men berättelsen är baserad på en verklig kundupplevelse. Kunden har gett sitt samtycke till att dela sin historia.

Läs mer

• Dyslexi test – komplett guide
• Hur går en dyslexiutredning till?
• Vårt team av experter

Denna artikel är faktagranskad av legitimerade specialister på Utredning.com