Är dyslexi ärftligt?

"Jag har själv dyslexi. Kommer mitt barn också att få det?"

"Min partner har lässvårigheter. Är det därför vår dotter också kämpar i skolan?"

Det här är frågor som många föräldrar ställer sig. Och det är viktiga frågor – för att förstå dyslexi behöver vi också förstå varför vissa familjer verkar ha fler fall än andra.

Svaret är: ja, dyslexi är ärftligt. Men det är inte lika enkelt som att säga "dyslexigenen går i arv". Det handlar om ett komplext samspel mellan många gener och miljö.

I den här artikeln förklarar vi vad forskningen säger om ärftlighet, hur stor risken är om dyslexi finns i familjen, och vad det betyder praktiskt för dig som förälder.

Vad säger forskningen om ärftlighet?

Forskning visar tydligt att dyslexi har en stark genetisk komponent. Det betyder att dyslexi ofta går i arv – men inte alltid, och inte på ett helt förutsägbart sätt.

Några viktiga forskningsfynd:

• Tvillingstudier: Om en enäggig tvilling har dyslexi är risken att den andra tvillingen också har det cirka 70 procent. Hos tvåäggiga tvillingar är risken cirka 40 procent.
• Familjerisker: Om en förälder har dyslexi är risken att barnet får det cirka 40–60 procent – jämfört med 5–10 procent i befolkningen generellt.
• Syskonstudier: Om ett barn i familjen har dyslexi är risken att syskon också har det cirka 30–50 procent.

Det här visar att gener spelar stor roll – men också att det finns andra faktorer som påverkar.

Hur stor är risken om dyslexi finns i familjen?

Risken varierar beroende på hur nära släkt du är med någon som har dyslexi.

Om en förälder har dyslexi

• Risk: Cirka 40–60 procent att barnet får dyslexi
• Vad det betyder: Det är betydligt högre än risken i befolkningen generellt (5–10 procent), men det är inte oundvikligt. Nästan hälften av barnen till föräldrar med dyslexi får inte dyslexi.

Om ett syskon har dyslexi

• Risk: Cirka 30–50 procent att andra syskon också har det
• Vad det betyder: Om ett barn i familjen har dyslexi bör föräldrar vara uppmärksamma på tidiga tecken hos andra barn.

Om båda föräldrarna har dyslexi

• Risk: Ännu högre än 60 procent, men exakta siffror varierar
• Vad det betyder: Risken är betydligt förhöjd, men fortfarande inte 100 procent.

Om ingen i familjen har dyslexi

• Risk: Cirka 5–10 procent (befolkningsgenomsnittet)
• Vad det betyder: Dyslexi kan uppstå även om ingen förälder eller släkting har det.

Vad betyder det praktiskt om dyslexi finns i familjen?

Om du själv har dyslexi, eller om din partner har det – vad betyder det för ditt barn?

1. Var uppmärksam på tidiga tecken

Eftersom risken är högre bör du vara extra uppmärksam på tidiga tecken hos ditt barn: svårigheter med ramsor och rim, svårt att känna igen bokstäver, långsam språkutveckling, problem med att komma ihåg sekvenser.

Läs mer om tidiga tecken i vår artikel om dyslexi hos barn.

2. Tidiga insatser är avgörande

Om du vet att dyslexi finns i familjen kan du agera tidigt: språkstimulans (läs högt från tidig ålder), lekar med ljud (rim, ramsor, dela upp ord), och tidig kommunikation med skolan.

3. Dyslexi är inte en dom

Att dyslexi finns i familjen betyder inte att ditt barn garanterat får det – och även om barnet får dyslexi betyder det inte misslyckande. Med rätt stöd och hjälpmedel kan barn med dyslexi blomstra.

4. Gör en utredning vid misstanke

Om du misstänker att ditt barn har dyslexi – vänta inte. Ju tidigare dyslexi upptäcks och stöd sätts in, desto bättre.

Läs mer i vår guide om dyslexiutredning.

Kan man göra ett gentest för dyslexi?

Det finns genetiska tester som kan identifiera vissa riskgener för dyslexi – men de används inte rutinmässigt i Sverige, och de kan inte ge ett definitivt svar.

Varför inte? Dyslexi beror på många gener, inte en enda. Att ha riskgener betyder inte att man garanterat får dyslexi. Dyslexi diagnostiseras bäst genom professionell utredning som testar läsförmåga, fonologisk medvetenhet, stavning och kognition.

Vad som är bättre: Var uppmärksam på barnets utveckling och gör en professionell dyslexiutredning vid misstanke. Det ger ett mycket mer användbart svar.

Sammanfattning

Dyslexi har en stark genetisk komponent och går ofta i arv. Om en förälder har dyslexi är risken att barnet får det cirka 40–60 procent, jämfört med 5–10 procent i befolkningen generellt. Dyslexi beror inte på en enskild gen utan på ett komplext samspel mellan flera genetiska faktorer och miljö.

Även barn utan familjehistoria kan få dyslexi, och föräldrar med dyslexi kan få barn utan svårigheter. Om dyslexi finns i familjen är det viktigt att vara uppmärksam på tidiga tecken, ge språkstimulans från tidig ålder och göra en professionell utredning vid misstanke. Gentest kan identifiera vissa riskgener men ger inget definitivt svar – en dyslexiutredning är det bästa sättet att få klarhet.

Dyslexi i familjen? Få klarhet med en utredning

Om dyslexi finns i din familj och du misstänker att ditt barn har lässvårigheter är en professionell dyslexiutredning det bästa sättet att få svar.

På Utredning.com genomför vi professionella dyslexiutredningar helt digitalt. Alla utredningar utförs av legitimerade logopeder. Ingen remiss krävs.

Denna artikel är faktagranskad av legitimerade specialister på Utredning.com